Annie Amanda

Det har ju varit lite dåligt med uppdateringar här på bloggen den senaste veckan.. Det beror så klart på att jag är upp över öronen upptagen haha. Filip har ju kommit hit! Har inte spenderat en sekund vid datorn sedan han kom hit men nu förstår jag att ni gärna vill ha en liten uppdatering där hemma. I början av veckan har vi åkt runt i Seoul och turistat, ätit goda middagar med gänger här, ätit frukost i sängen och bara haft det så himla bra. 

 

Igår var vi vid gränsen till Nordkorea, det var Filip, Linnea, Mich, Vincent, Julien och jag. Det var en ganska märklig känsla att kolla in på detta hemlighetsfulla land. Gränsen bestod av en flod, kortaste avståndet var ca 400 meter, tänk att människorna där bara är 400 meter från friheten. Det är helt sjukt. Det häftigaste, vet inte om "häftigt" är rätt ord men kanske det mäktigaste var att titta i kikare, då såg man nordkoreaner som gick runt där bland åkrar. Det såg ut som man åkt tillbaka 60 år i tiden typ, allt var brund och grått, husen såg ut som kartonger. Inga bilar så långt ögat kunde se, jag såg någon som kom ridandes på en häst. Det var staket runt hela landet vad vi kunde se och vaktorn lite här och var. Själva utstälningen som fanns på detta stället var väl inget så häpnadsväckande, det märktes att det inte är lätt att få information om hur det är i landet.