Annie Amanda

Det känns så konstigt detta, om 16 timmar stänger jag och Linnea dörrarna från våra rum här och åker till flygplatsen. 16 timmar av 4 månader, det är så nära nu.. Och jag är så redo att åka hem. Detta har varit världens roligaste äventyr och jag har verkligen fått nya fina favoritmänniskor i mitt liv. Bättre än såhär blir det inte. Just nu går jag nog på något lyckorus, en blandning av stolthet av att ha klarat detta så bra och att jag ska komma hem till alla jag älskar imorgon. Blir helt gråtig av bara tanken, på ett bra sätt då alltså. Som jag sa när vi skulle åka hit.. Man ska vara glad om det är jobbigt att säga hejdå, det betyder att man har något man älskar att komma hem till. Och ja, nu såhär 4 månader senare är jag såå glad att det var så jobbigt att säga hejdå. För imorgon sitter vi där allihopa vid middagsbordet igen. En helt vanlig (kanske lite över det vanliga just imorgon) kväll är nog det jag uppskattar som mest. Det är nog det både jag och Linnea saknat som mest, en helt vanlig kväll med alla där hemma. Så det ska jag ta med mig nu när jag kommer hem och vardagen kommer bli vardag på ett kick, då ska jag tänka på att det var just det jag saknade som mest, så kanske den där vardagen känns lite mysigare och lite roligare när man är mitt uppe i det. 

 

Och så har vi dessa fantastiska människorna som har gjort dessa 4 månader till en skrattfest som vi sent kommer glömma. Jag är så glad att vi har gjort detta tillsammans, och för att inte låta allt för klychig så slutar jag där. Men, här har vi världens bästa Korea-familj!!